Bloggtoppen.se

Charlotte Perrelli och “whiplashskada”

Blogged under Nyheter-artiklar by chi on Friday 8 June 2012 at 7:59 pm

Jag blir lika förvånad och smått ilsken när jag gång efter gång läser i tidningarna om att någon fått en whiplashskada.
Senast nu är det Charlotte Perrelli

VAD ÄR EN WHIPLASHSKADA? Vore ju intressant att få svar på det! Vi har länge kämpat för att få bort detta missvisande ord och äntligen har rtp.se
tagit i denna bit. Skrota begreppet whiplashskada!

Läs mer Skrota begreppet whiplashskada!

Det är ju sanslöst att journalister ännu idag inte lärt sig att “whiplashskada” inte på något sätt är någon diagnos eller säger något
om hur allvarligt en person är skadad.

Charlotte Perelli har alltså råkat ut för whiplashrelaterat våld. Om hon fått en skada eller inte, dvs bestående men är det ju knappast någon som vet, allra
minst tidningarna. Förmodligen har hon fått en nackskada, men att säga att någon fått en whiplashskada är som den, tyvärr nu bortgågne dr Bengt H Johansson
säger i vår intervju:” att säga att någon har fått en whiplashskada är som att säga att någon fått enfalla-nedför-trappen-skada”, dvs det säger ingenting. Intervjuerna med Bengt H Johansson finns på vår huvudsida www.whiplashgruppen.info

Sluta nu att använda “whiplashskada” som benämning för whiplashvåld som någon råkat ut för.

Från rtp.se
“En av Personskadeförbundet RTPs fem prioriterade skadegrupper är nackskada. När förbundet säger nackskada menar man en nack- och ryggskada till följd av whiplashrelaterat våld, tidigare kallad whiplashskada.”

Jag hoppas Charlotte inte fått en bestående nackskada och jag hoppas hon fått träffa läkare som orkar bry sig om de som skadas i påkörningsolyckor.
Sådana läkare är rätt få idag och oftast får man rekommendationer från läkaren att “fortsätt träna” etc, vilket i många fall kan vara förödande för den drabbade och förvärra skadan.

15 Comments »

  1. Comment by Heléne — June 27, 2012 @ 10:04 pm

    BRA SKRIVET!

    Det borde stått “…har råkat ut för ett whiplashtrauma” eller helst “Har stukat nacken i ett whiplashtrauma…en del sådana skador läker ut på några veckor…för en del så kan det bli instabilitetsskador…o.s.v.”

    Väldigt underligt hur dom hela tiden skriver. Vad är liksom anledningen till sådan text? Vill man uppnå något med det? Precis som man skulle säga “sten-i-huvud-skador” om ett sprucket ögonbryn eller “fotbollsspelar-skada” om ett stukat finger eller “falla-nedför-trappen-skada” om en bruten arm eller “falla-omkull-skada” om en bruten tånagel. Jag fattar ingenting.

    Alltså, detta med “whiplashskada” är verkligen en masshypnos, när skall läkare, journalister mm vakna ur den?

  2. Comment by chi — July 1, 2012 @ 9:05 pm

    Jag tror helt enkelt att journalisterna *inte* är ett dugg pålästa i vad det handlar om.

  3. Comment by Olle Kjellin — September 3, 2012 @ 4:49 pm

    Förlåt mig, men är det så fel om man använder ordet “whiplashsskada” som sammanfattande ord i betydelsen “någon form av skada som uppstått pga whiplashrelaterat trauma” etc. enligt ovan? Dvs i praktiken samma som de andra orden ni föreslår. Vi vet alla att det är jättesvårt att få en tydlig anatomisk diagnos, men lidandet blir ju inte mindre för det. Då tycker jag att det är praktiskt med en term/diagnos som faktiskt erkänner att det finns en skada, även om den inte syns objektivt. “Stukat nacken” är inte mer precis det. “Sten-i-huvudet-skada” är väl ingen dum term? Man kan tala om skador av trubbigt våld, spetsigt våld, skärande våld, etc. Så behöver man inte precisera varenda gång exakt hur det såg ut, för det kan man gissa ändå utifrån den övergripande termen. Jag tycker att “whiplashskada” är ett bra ord, men lyssnar gärna på era argument. Ännu bättre vore det om vi hittade ett helsvenskt ord. Men t.ex. “nackknäckskada” låter inte så bra…

  4. Comment by Kia — September 6, 2012 @ 10:03 am

    Intressanta tankar du har Olle!
    Det som vi nackskadade upplever i bla. bemötandet från vården, “friska” osv vittnar dock om en annan verklighet.

    Ordet “Whiplashskada” kan betyda mycket, allt från en veckas besvär till ett livslångt lidande, vilket gör att vi ofta möts av tex. “aha, min mamma har oxå en whiplashskada, men hon jobbar minsann”. Eller inom vården, av tex. husläkare att det är svårt att ta oss på allvar för det varierar så mycket mellan en skadad och en annan.

    Absolut behövs ett ord, men “whiplashskada” säger ingenting OM ens skada, beskriver bara HUR man fått skadan.

    I dagläget möts vi ofta av skepsis från omgivningen, just för att det finns en förutfattat mening om “whiplashskadade”.

    Du kan ha brutit nacken i ett whiplashvåld, men då kallas det för fraktur, och då förstår omgivningen genast att det är en allvarligare skada och jämnställer den inte med sin “whiplashskadade” mor som jobbar och inte har besvär.

    Inte svårt att tänka sig hur bemötandet skulle bli om det blev omnämnt som en “whiplash” det med, vilket det egentligen är om man ska resonera utifrån ordet whiplashskada……

    Mvh Kia

  5. Comment by Olle Kjellin — September 13, 2012 @ 9:19 am

    Jag förstår problemet. Men vid en *synlig* skada, är det ju inte svårt att ange den, t.ex. “fraktur genom högra bågen på C1 till följd av whiplashtrauma”. Men när ingenting objektivt syns, och den drabbade likväl har sina problem, så behöver man, tycker jag, en term som anger traumats natur, så att man förstår vad som *kunde* ha blivit resultatet. Man lägger då till ett adjektiv, typ “lindrig/måttlig/allvarlig/mycket svår whiplashskada”, eller liknande.

    Jfr “hjärnskakning”. Då syns inte alltid heller ngt objektivt. Det finns då “lätt/måttlig/allvarlig hjärnskakning” etc., som egentligen bara speglar den kliniska bilden men pekar på vad som *kunde* ha blivit. Den drabbade kan ha varit avsvimmad, och kan få långvariga men efteråt — eller inga kvarvarande problem alls efter en vecka. Tycker du att vi måste ersätta ordet hjärnskakning med något annat?

    F.ö. tror/anser/menar jag att det ofta även kan uppstå en “nackryggmärgsskakning” i samband med en whiplashskada, vilket man också måste ta hänsyn till vid bedömning av lidandebilden.

    Kanske vore det bättre att man slog vakt om termen whiplashskada och såg till att ge den dess rätta valör i relation till det *lidande* som det ofta(st) medför? Jag medger att det är svårt. Lidandegraden korrelerar ju inte så bra med traumats svårighetsgrad, utan det beror helt på vad som skadats — synligt eller ej. Så jag tycker fortfarande att “whiplashskada” är en målande och bra term. Att den sen inte syns utanpå är en annan sak och inget unikt. Många med t.ex. MS, fibromyalgi, utmattningssyndrom mm går också oförstådda genom vården, tyvärr. Den delen av problemet löser vi inte med att byta terminologi.

  6. Comment by Olle Kjellin — September 13, 2012 @ 9:27 am

    Skadan beror också väldigt mycket på individuella faktorer hos den som drabbats. Om vi återvänder ett ögonblick till hjärnskakningen, så fick jag ont i huvudet varje gång jag nickade bollen under fotbollsspel i min ungdom. Kanske en form av mkt liten hjärnskakning? Men ser man på fotbolls-VM och OS så kan spelarna nicka undan en hårt slagen frispark av en professionell fotbollsspelare i elitklass, och sedan ändå spela vidare som om ingenting hade hänt! Mycket handlar nog här om styrkan i nackmuskulaturen. Liksom vid whiplash…

  7. Comment by kia — September 18, 2012 @ 7:14 am

    Om alla resonerade lika som du vore det inget problem. Men tyvärr är du en av få med ditt logiska resonemang!

    Fler som du tack :-)

    /Kia

  8. Comment by chi — September 18, 2012 @ 7:35 am

    Eftersom man i Sverige sällan gör undersökningar där man kan konstatera synlig skala i nacken så vet man ju inte svårighetsgraden. Det går ju inte att ange svårighetsgraden pga synliga/osynliga objektiva fynd. Vad ska man då gå efter? Man kan ju inte heller gå efter “vad som kunde ha blivit”? När det gäller hjärnskakning så verkar det vara nytt att man anger svårighetsgraden på den. Själv har jag inte fått någon svårighetsgrad.

    Hur menar du med “skadan beror också väldigt mycket på individuella faktorer hos den som drabbas”? Gör man en undersökning t.ex i Finland så kan skadan konstateras och en skada som beskrivs i samma ordalag i journalerna är ju likadan för alla- sen hur den påverkar personen, upplevelsen av skadan är naturligtvis individuell.
    Intressant diskussion!
    /chris

  9. Comment by Anneli — September 18, 2012 @ 4:33 pm

    Intressant diskussion. Många poänger här -fler än stolpskott!
    Om ev synlig skada vid s.k whiplash så beror det på att inte vi rör på oss -att undersökning som görs i rörelse visar mer. De skickar folk på sjukgymnastik och tillbaka i arbete och det innebär att de måste röra sig….Vi lever ett liv i rörelse, men oftast undersöks vi statiskt i MR för behövs en fMRI av halsryggen har de flesta fått betala och tagit kostnad själv -för att få svar på hur skador ser ut.
    se nyhetsinslag om DMX x-ray -in motion x-ray. http://youtu.be/bKgbGlZf1MQ

    Detta visste man under 90-talet om Radiologiska utredning se tabell 3 sid 16 samt beskrivning sid 19

    “Röntgen
    Halsryggsröntgen skall inkludera vrid- och provokations bilder (tabell 3). Röntgen skall ske
    av hela halsryggen, dvs. omfatta C7 och övre delen av Th1 (dvs. cerviko-thorakala övergången).
    Undersökningen görs bl.a. för att detektera ligamentskador, små diskreta frakturer samt framställa
    foramina intervertebralia.”
    http://www.imh.liu.se/samhallsmedicin/rehabiliteringsmedicin/filarkiv/1.59720/vardprogrammmetwad.pdf

    Vad beror det på att inte detta görs idag? Har men glömt det, gömt det eller sparat bort utredningar som skadade behöver ha?

  10. Comment by Olle Kjellin — November 13, 2012 @ 10:39 am

    Jag är inte säker på att jag förstod kommentarerna från chi/chris, ovan. “Sällan gör undersökningar där man kan konstatera en synlig skada”?? Vi gör ju undersökningar så gott vi kan. Även en säkert existerande ligamentskada kan vara väldigt svår att påvisa med t.ex. MR. Och på vanlig röngen syns inte ligamenten alls. Men beroende på vilket ligament det är och var det sitter, kan man indirekt se att skadan finns, nämligen med s.k. provokationsbilder, som Anneli påpekar. Det gör vi då och då, när vi anser att det behövs. Man behöver inte utföra undersökningen i rörelse. Det räcker men ändlägena i max framåtböjning (“flexion”) och max bakåtsträckning (“extension”), så ser man om relationen mellan något par kotor är avvikande mot vad den borde vara. Men strålning är strålning, och sköldkörteln är särskilt känslig, så man måste vara mycket restriktiv med undersökningarna. Inte bara röntga för att få se hur det ser ut. Man (läkaren) ska egentligen redan ha ställt diagnosen kliniskt (det borde räcka för alla intyg, tycker jag!), och sedan eventuellt bekräfta den med röntgen om det av någon anledning skulle krävas (oftast tveksamt, tycker jag; trots att jag “står på er sida” mot de kollegor som inte förstår er situation). Det som gäller är ju — enligt mig — hur patienten mår och ev. funktionsnedsättning, inte hur det ser ut på bilderna. Kanske är det försäkringskassan och försäkringsbolagen som är problemet?

  11. Comment by Anneli — December 20, 2012 @ 6:26 am

    Olle Kjellin Du har stor poäng i att försäkringskassa och försäkringsbolag som är problemet! Men dessvärre är det även ett stort problem inom vården idag -besparingar! Det gör att många som borde få ex vis radiologiska undersökningar de får det inte. Känner till många som man missat svåra skador på.
    Mig missade de bla atlantoaxialinstabilitet med subluxation, men vad värre var -de missade en spricka i dens som hade upptäckts om uppföljning gjorts efter olyckan. Önskar så att man tog smärta mer på allvar. Allt läker inte ut…

    Det är toppenbra att det finns förståndiga, pålästa, intresserade läkare inom vården som du även här i Sverige. Och du har helt rätt i att inte det är lika viktigt idag att göra vridbilder om DT och riktade undersökningar görs.

    Om vridbilder, här i Internetmedicin finns det också med -Slätröntgen (frontal. sida och vrid- dvs foramen bilder) eller DT halsrygg med i radiologiska utredningar. Kompliterat om behov med MRT.

    Detta ifrågasätts då tex dr Montazem eller dr Stokke ställer diagnoser just genom dessa öppen mun och vridbilder med genomlysningsröntgen. Slutsats -de gör det som Svensk vård borde.

    Delvis förekommande i normalt åldrande. Trauma mot halsryggen, inklusive whiplash förefaller att öka risken för spondylos flera år senare.
    Där kliniska utredningar talar för cervikal spondylos bör patienten utredas med

    Undersökningar:
    -Slätröntgen (frontal. sida och vrid- dvs foramen bilder) eller DT halsrygg
    -MRT halsrygg om diskreta till moderata sensotoriska besvär vara längre tid än 3 månader…. läs mer på
    http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1348

    Om strålning så blir kanske en MR i akutskedet ett bättre alternativ, då syns mycket i form av blödningar och svullader.

  12. Comment by Olle Kjellin — December 24, 2012 @ 12:00 am

    Öppen mun-bilderna tar vi alltid. Genomlysning ger mkt, mkt sämre bildkvalitet och är mest till för dynamiska undersökningar som t.ex. undersökning av sväljningsfunktionerna (min specialitet). Men för att se strukturella (anatomiska) förändringar krävs stillbilder. Jag har läst på om Montazem och Stokke, och även mejlat personligen med Stokke. Jag tycker tyvärr inte att de verkar riktigt seriösa. Patienten vill alltid ha en diagnos, en förklaring. Då kan vissa vårdgivare ge dem det, vare sig det syns något eller ej……..
    Men som sagt, ingen stålning för skojs skull bara för att se hur det ser ut!
    Jag har röntgat sväljningen på massor av patienter och därmed sett massor av halsryggar både i genomlysning och på video i slow motion efteråt och på de stillbilder som också tas. Ni anar inte hur förskräckliga en del halsryggar kan se ut utan att personen har det minsta besvär därifrån. Å andra sidan har jag sett massor av helt normala halsryggsröntgen på personer med ont efter whiplashvåld eller av okänd orsak. Sanningen är nämligen att det inte fiunns mycket korrelation mellan hur halsryggen ser ut på röntgen och vilka bevär patienten har. Alltså är röntgen en tämligen onödig undersökning, oavsett hur den utförs. Utom i akutskedet, när man vill påvisa eller utesluta en fraktur eller luxation. Varning således för att tro för mycket på potentiellt oseriösa vårdgivare som tjänar pengar på om de gör er till sina patienter!!!
    God Jul! /Olle K.

  13. Comment by Olle Kjellin — December 24, 2012 @ 12:05 am

    Anneli, i ljuset av mitt föregående inlägg, enligt vem missades “bla atlantoaxialinstabilitet med subluxation, men vad värre var -de missade en spricka i dens som hade upptäckts om uppföljning gjorts efter olyckan.”
    Vad säger att de diagnoserna är trovärdiga? De låter nämligen något långsökta…

  14. Comment by chi — December 29, 2012 @ 11:04 am

    Olle Kjellin:> “Öppen mun bilderna tar vi alltid”. Sen när då och vilka är “vi”?
    Själv har jag aldrig varit med om det.

  15. Comment by Anneli — January 7, 2013 @ 12:04 am

    Testar att svara igen.

    Vad är det som låter långsökt Olle?!

    Akutröntgen utan synliga frakturer -då med öppen mun för att visualisera dens.
    MR år senare är dens skillt från kotkroppen. Vad säger det?

    Båda undersökningarna i Svenska vården, av Svenska radiologer Om det har betydelse -har det betydelse?

    Min läkare berättade då jag fick beskedet om att dens var skillt från kotkroppen att det missades spricka i dens i akutskedet.

    Är det långsökt att det kan bli frakturer vid skall och nacktrauman eller hur menar du?

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Leave a comment

Proudly powered by Wordpress - Theme Triplets Identification band, the boyish style by neuro
eXTReMe Tracker
MediaCreeper Creeper