Detta pressmeddelande fick vi idag från P-O Eriksson:
1UMEÅ UNIVERSITY
Faculty of Medicine
Department of Odontology
Clinical Oral Physiology
Per-Olof Eriksson

2010 – 05 – 31

Pressmeddelande
”Forskning vid Umeå universitet och Centrum för belastningsskadeforskning (CBF) vid Gävle högskola visar varför whiplashskadade kan få svårt att äta”

Tidigare forskning vid Umeå universitet har visat att whiplashskadade kan ha stora svårigheter med att gapa, bita , tugga och svälja. De får ont inte bara i käkar-ansikte men även i huvud-nacke-skuldra av att ”bara äta mat”. De kan inte ta stora tuggor. De undviker föda som ger stort motstånd och väljer lättuggad mat eller föda som direkt kan sväljas. De skär maten i små bitar. De tackar nej till social samvaro då det är så besvärligt och tar så lång tid för dem att äta.
Det är okänt vad som orsakar denna allvarliga käkinvaliditet.

I fortsatta undersökningar har vi studerat sjukdomsmekanismer, dvs bakomliggande orsaker till den försämrade ätförmågan hos whiplashskadade. För syftet utvecklades ett sk dynamiskt belastningstest, ”ät-test”, som innebär tuggning under en bestämd tid av en till storlek och konsistens standardiserad tugga. En grupp med långvariga besvär efter whiplashskada och en lika stor köns- och åldersmatchad kontrollgrupp, totalt 42 personer, undersöktes med ”ät-testet”. Samtidigt undersöktes hjärt-kärlfunktionen genom att mäta blodtryck och hjärtslaghastighet vid vila och under tuggning.

Alla i kontrollgruppen klarade testet utan problem.
De flesta whiplashskadade avbröt och slutade tugga i förtid på grund av utmattning (”orkar inte mer”) och smärta, och illamående, balansstörning, yrsel, synbesvär, öronljud, koncentrationsstörnig.

Under tuggning ökade blodtrycket i kontrollgruppen från 122 till 142 mmHg (16 %) för övertrycket (systoliskt tryck) och från 75 till 86 mmHg (15%) för undertrycket (diastoliskt tryck).
Hos whiplashskadade var ökningen för övertrycket från 139 till 161 mmHg (16%) och för undertrycket från 85 till 98 mmHg (15%).
Efter tuggning sjönk blodtrycket i kontrollgruppen till samma vilonivå som före testet.
Hos whiplashskadade däremot låg vilonivån efter tuggning 7% högre än nivån före testet.
I vila var över- och undertryck 14% högre hos whiplashskadade än hos kontrollerna.

Under tuggning ökade hjärtslaghastigheten i kontrollgruppen från 69 till 77 slag per minut (11%).
Hos whiplashskadade var ökningen från 73 till 82 slag per minut (13%).
Efter tuggning sjönk hjärtslaghastigheten i kontrollgruppen till samma nivå som före testet.
Hos whiplashskadade låg vilonivån efter tuggning 3% högre än nivån före testet.
I vila var hjärtslaghastigheten 6% högre hos whiplashskadade än hos kontrollerna.

Slutsats. ”Bara att tugga/äta” kan normalt belasta hjärt-kärlsystemet som när man går fort. De högre värdena hos whiplashskadade (som liknar ansträngning för att springa hos oskadade) och ofullständig återhämtning efter tuggning tyder på att whiplashskadade är särskilt känsliga för belastning i käk-nacksystemet. Detta kan i sin tur förklara den nedsatta uthålligheten vid naturlig tuggning, och varför en måltid kan provocera smärta och många andra obehag som gör att den skadade mer eller mindre omedvetet ändrar kost- och ätvanor och sociala beteenden. Belastningstestet är lämpligt för objektiv värdering av funktionsnedsättning såväl vid utredning och diagnostik som vid uppföljning efter rehabiliteringsåtgärder.

Undersökningen med titeln ”Cardiovascular and muscle activity during chewing in whiplash-associated disorders (WAD)” publiceras i juninumret 2010 av den vetenskapliga tidskriften Archives of Oral Biology.

Läs också
Cardiovascular and muscle activity during chewing in whiplash-associated disorders (WAD)

——-
Äntligen har man uppmärksammat våra svälj- och käkproblem, något som försäkringsbolagen inte tar på allvar!